Farligt gods – regler, klasser och ADR

Vad är farligt gods?

Farligt gods är ämnen och föremål som på grund av sina kemiska eller fysikaliska egenskaper kan orsaka skador på liv, hälsa, miljö eller egendom vid transport. Riskens storlek beror på två saker samtidigt: farlighetsgraden och mängden.

Området regleras i Sverige av lag (2006:263) om transport av farligt gods, förordning (2006:311) om transport av farligt gods, och föreskrifter för transport av farligt gods på väg, järnväg, sjö och i luft. För vägtransport är det regelverket ADR som gäller: European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road. Den svenska utgåvan heter ADR-S, där S:et står för Sverige, och den gäller både internationell och nationell transport på väg och i terräng.

För att underlätta hanteringen delas farligt gods in i klasser utifrån vilken huvudrisk som finns vid transporten. En fullständig klassificering innebär att följande är fastställt:

• Klass
• Klassificeringskod
• Förpackningsgrupp
• UN-nummer
• Officiell transportbenämning
• Etiketter
• Miljöfarlighet

Det räcker alltså inte att veta att ett ämne är farligt. Utan alla sju uppgifterna går godset inte att förpacka, märka eller deklarera rätt.

Förpackningsgrupper

Farligt gods delas in i förpackningsgrupper beroende på hur farliga egenskaper ämnet har. Gruppen avgör valet av förpackning och andra transportvillkor, och den har även betydelse vid transport av så kallad värdeberäknad mängd.

För klass 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 6.1, 8 och 9 används:

• Förpackningsgrupp I (PG I): mycket farliga ämnen.
• Förpackningsgrupp II (PG II): farliga ämnen.
• Förpackningsgrupp III (PG III): mindre farliga ämnen.

Alla förpackningar som ska användas för farligt gods ska normalt provas och typgodkännas med det innehåll de ska ha under transporten. Ansvaret för att kontrollera att förpackningen är godkänd för just det ämnet ligger hos avsändaren.

ADR-intyg och ADR 1.3

Alla som arbetar med transport av farligt gods ska vara utbildade enligt ADR-S kapitel 1.3 innan de antar ansvar. Men det finns två nivåer, och de blandas ofta ihop.

• Grundläggande förarutbildning (ADR-intyg): krävs för förare som transporterar farligt gods över vissa mängder, oavsett fordonets totalvikt. Grundkursen kan kompletteras med specialkurser.
• ADR 1.3: gäller den som kör värdeberäknad mängd, begränsad mängd eller reducerad mängd. De omfattas inte av kravet på fullvärdigt ADR-intyg, men måste ha gått 1.3-utbildningen.

ADR 1.3 är inte bara en förarfråga. Den krävs även för avsändare, transportör, mottagare, lastare, lossare och förpackare vars arbetsuppgifter rör transport av farligt gods på väg och järnväg. Syftet är att göra alla inblandade medvetna om riskerna och om vilka regler som förebygger olyckor, och om vad man gör när en olycka ändå sker.

Vi utfärdar inte ADR-intyg: förarutbildningen kräver en utbildningsanordnare som Myndigheten för civilt försvar godkänt, och ett prov hos Trafikverket. 1.3-utbildningen säljer vi däremot själva: se ADR 1.3 – Farligt gods, en onlinekurs som följer regelverkets fyra delar och avslutas med kursintyg.

UN-nummer och märkning

Varje ämne och föremål tilldelas ett UN-nummer: ett identifieringsnummer på fyra siffror. Till UN-numret hör en transportbenämning, som oftast är ett kemiskt eller tekniskt namn på ämnet.

Varje kolli som innehåller farligt gods ska:

• märkas med godsets UN-nummer,
• etiketteras med den eller de etiketter som krävs för godset,
• ha etiketter som är kvadratformade och normalt 10 × 10 cm.

Kollin med miljöfarliga ämnen ska utöver de vanliga etiketterna förses med en tilläggsmärkning i form av symbolen fisken och trädet.

När flera kollin hålls ihop till en enhet som är lättare att hantera kallas omslutningen overpack. Att godset ligger i en overpack tar inte bort märkningskraven på de enskilda kollina.

Transporthandlingar

Följande handlingar ska normalt medföras vid transport av farligt gods på väg:

• Godsdeklaration
• Skriftliga instruktioner
• Fotolegitimation för varje medlem i fordonsbesättningen
• ADR-intyg: intyg om förarutbildning

Avsändare och transportörer ska bevara en kopia av godsdeklarationen och tilläggsinformationen i minst tre månader.

Kravet på fotolegitimation kommer från bestämmelserna om transportskydd i ADR-S, som finns för att skydda transporterna mot brottsliga angrepp som stöld och sabotage. De ställer krav på aktörerna om utbildning, tillträdesskydd, fotolegitimation och skyddsplan för farligt gods med hög riskpotential.

Brandsläckare

Varje transportenhet som transporterar farligt gods ska normalt vara utrustad med brandsläckare. Det är transportenhetens totalvikt som avgör antalet och totalkapaciteten.

Antalet är alltså detsamma. Det är kapaciteten som växer med fordonet. Varje släckare ska vara märkt med datum för nästa kontroll eller längsta tillåtna användningstid, och på svenskregistrerade fordon ska den kontrolleras minst en gång per år (bilaga S 10.6 i ADR-S).

Begränsad och värdeberäknad mängd

Två lättnader återkommer i vardagen, och de fungerar på olika sätt.

Begränsad mängd handlar om hur godset är förpackat. Det ska förpackas i sammansatta förpackningar, till exempel plastflaskor som innerförpackningar ställda i en pappkartong, eller på brickor med sträck- eller krympfilm. Högsta tillåtna bruttovikt för kollit är 30 kg för sammansatta förpackningar och 20 kg för brickor med sträck- eller krympfilm.

Värdeberäknad mängd fungerar tvärtom. Här behöver godset inte vara förpackat i mindre förpackningar, det är den totala mängden farligt gods på transportenheten som avgör om lättnaden kan tillämpas. Hur mycket som får transporteras beror på hur farligt godset är, vilket är en av anledningarna till att förpackningsgruppen spelar roll.

Med ADR-räknaren räknar du ut om din egen last ryms under 1 000 poäng.

Roller och tillsyn

Vid en transport av farligt gods är många aktörer inblandade, och därför pekar regelverket ut vem som ansvarar för vad. Huvudaktörerna är avsändare, transportörer och mottagare. Alla som är delaktiga har ett ansvar och ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att en olycka sker, ansvarsområdet beror på var i transportkedjan man befinner sig.

Tillsynen är delad:

• Polisen: tillsynsmyndighet för transport av farligt gods på väg.
• Myndigheten för civilt försvar (MCF, tidigare MSB): tillsyn över säkerhetsrådgivare, transportskydd, utbildning och examination av förare, samt marknadskontroll över transportabla tryckbärande anordningar. MCF samordnar dessutom tillsynsmyndigheternas verksamhet inom området.

Vid lastning och lossning gäller vanliga lastsäkringskrav: godset ska stuvas i fordon eller containrar och säkras, framför allt mot förskjutningar. Vid lossning ska lossaren jämföra godsdeklarationen mot märkningen och etiketteringen på kollina för att förvissa sig om att rätt gods lossas, och kontrollera att förpackningarna är hela. Upptäcks läckage efter lossning ska fordonet eller containern rengöras så snart som möjligt, och senast innan enheten lastas på nytt.

En regel som är lätt att missa: kollin med giftiga eller smittförande ämnen får inte staplas eller stuvas i omedelbar närhet av kollin med livsmedel, andra konsumtionsvaror eller djurfoder.

Om en olycka sker

MCF (tidigare MSB) förespråkar den här ordningen vid en olycka där farligt gods är inblandat:

1. Överblicka.
2. Varna andra.
3. Ring 112, vem du är, var olyckan skett, om någon är skadad och hur många, vad som hänt, vilken typ av farligt gods det rör sig om enligt godsdeklaration och storetiketter, och om det bildas gasmoln och åt vilket håll de driver.
4. Hjälp skadade, om det kan ske utan risk.

När räddningspersonalen anländer är föraren skyldig att lämna över alla transporthandlingar. Transportföretaget är dessutom skyldigt att anmäla olyckan till MCF.

Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter eller fängelse, och polisen har rätt att hindra transporten från att fortsätta.

Läs vidare

Vanliga frågor