Säkerhetsrådgivarens uppgifter

Rollen i en mening

Lagen om transport av farligt gods beskriver uppdraget kort: säkerhetsrådgivaren har till uppgift att, under verksamhetsledningens ansvar, verka för att skador i samband med transporterna förebyggs (11 §). Detaljerna står i Myndigheten för civilt försvars föreskrifter om säkerhetsrådgivare, MSBFS 2015:9.

ADR:s eget avsnitt om säkerhetsrådgivare, 1.8.3, finns också med i ADR-S men är gråmarkerat – det återges för sammanhangets skull och är ingen svensk föreskrift. I Sverige gäller lagen och MSBFS 2015:9. ADR-texten beskriver ändå rollen bra: rådgivaren ska ta fram metoder och rutiner som gör att verksamheten följer bestämmelserna och bedrivs på ett ur säkerhetssynpunkt optimalt sätt.

Rådgivaren är alltså ingen kontrollant som tar över ansvaret för transporterna. Rådgivaren ser till att det finns rutiner som fungerar, följer upp att de används och säger till när de inte gör det.

Tre grunduppgifter

Myndigheten för civilt försvars föreskrifter om säkerhetsrådgivare, MSBFS 2015:9, ger rådgivaren tre grunduppgifter i 4 §:

1. Se till att bestämmelserna följs – lagen om transport av farligt gods och föreskrifterna som meddelats med stöd av den, till exempel ADR-S för väg och RID-S för järnväg.
2. Ge råd till verksamheten om hur bestämmelserna ska tillämpas – när en ny produkt ska skickas, en ny kund tillkommer, ett fordon ska köpas in eller reglerna ändras.
3. Upprätta en årsrapport till verksamhetsledningen om verksamheten avseende transport av farligt gods.

ADR:s text i 1.8.3.3 räknar upp samma tre uppgifter. Myndigheten hette tidigare MSB, och föreskrifterna har kvar det gamla namnet i sin text.

Rutinerna verksamheten ska ha

Det mesta av arbetet ligger i 5 §. Där räknas 13 områden upp där rådgivaren ska se till att det finns anpassade metoder och rutiner. Listan inleds med "bland annat", så den är ett minimum. Samlade efter vad de handlar om:

"Se till att det finns" betyder inte att rådgivaren själv utför varje kontroll. I ett åkeri kan rutinen vara en checklista som föraren går igenom före avfärd, i ett lager en lastningsinstruktion vid kajen. Utbildningen är ett bra exempel: alla som arbetar med transporten ska vara utbildade enligt kapitel 1.3 i ADR-S, och arbetsgivaren ska förvara dokumentationen och visa den på begäran (1.3.3). Rådgivaren kontrollerar att registret finns och är aktuellt – utbildningen kan ske internt eller hos någon annan, till exempel vår onlinekurs i ADR 1.3.

Årsrapporten

Varje år skriver rådgivaren en rapport till verksamhetsledningen om verksamheten avseende transport av farligt gods. Rapporten ska arkiveras i fem år och visas upp för Myndigheten för civilt försvar på begäran (4 § MSBFS 2015:9). Den skickas alltså inte in.

Föreskrifterna säger inte hur rapporten ska se ut. En årsrapport som ledningen kan fatta beslut på brukar ta upp:

• vilket farligt gods verksamheten hanterat: klasser, ungefärliga mängder, transportslag och roller,
• vilka kontroller rådgivaren gjort och vad de visade,
• utbildningsläget: vem som är utbildad och vem som behöver förnyad utbildning,
• olyckor, tillbud och allvarliga regelöverträdelser – och vad som gjorts för att de inte ska upprepas,
• regeländringar som påverkar verksamheten, till exempel när en ny utgåva av ADR-S eller RID-S börjar gälla,
• förslag till åtgärder, med ansvarig och tidpunkt.

Poängen är att ledningen ska kunna se om verksamheten följer reglerna och vad som behöver göras. En rapport som bara konstaterar att "inget har hänt" ger ledningen lite att agera på.

Olyckor och tillbud: två olika rapporter

Efter en olycka finns det två rapporter, och de blandas ofta ihop.

• Till verksamhetsledningen. Rådgivaren ansvarar för att en rapport lämnas när en olycka har inträffat där det farliga godset har medfört skada på liv, hälsa, miljö eller egendom. Även allvarliga tillbud ska rapporteras (6 § MSBFS 2015:9).
• Till Myndigheten för civilt försvar. Vid en allvarlig olycka eller ett allvarligt tillbud ska lastaren, fyllaren, transportören, lossaren eller mottagaren – på järnväg även infrastrukturförvaltaren – se till att en rapport skickas senast en månad efter händelsen (1.8.5.1 i ADR-S och RID-S). Rådgivaren tar ofta fram underlaget, men skyldigheten ligger på verksamheten.

Rapportplikten till myndigheten utlöses enligt 1.8.5.3 bland annat av:

• personskada som leder till intensivvård, sjukhusvistelse på minst ett dygn eller oförmåga att arbeta under minst tre sammanhängande dagar,
• utsläpp – eller direkt fara för utsläpp – av minst 50 kg eller liter i transportkategori 0 eller 1, 333 kg eller liter i kategori 2 eller 1 000 kg eller liter i kategori 3 eller 4,
• egendoms- eller miljöskada som uppskattas till mer än 50 000 euro,
• att myndighet eller räddningstjänst utrymt personer eller spärrat av allmän väg eller järnväg under minst tre timmar på grund av godset.

För smittförande ämnen i klass 6.2 gäller rapportplikten oavsett mängd, och för radioaktiva ämnen finns särskilda kriterier. Transportkategorin står i kolumn 15 i Tabell A.

Var ansvaret ligger

Rådgivaren arbetar under verksamhetsledningens ansvar (11 § lagen, 1 § MSBFS 2015:9). Lagen drar också en tydlig gräns i straffbestämmelsen: ansvar enligt 16 § döms inte ut för en gärning som en säkerhetsrådgivare begått och som avser en uppgift som ska utföras av säkerhetsrådgivaren.

I praktiken betyder det att rådgivarens viktigaste verktyg är att ledningen vet vad som krävs. Brister som rådgivaren har påtalat ska synas i årsrapporten – det är ledningen som beslutar om åtgärderna och står för dem.

Anställd eller extern rådgivare

Varken lagen eller MSBFS 2015:9 kräver att rådgivaren är anställd i verksamheten. ADR:s text (1.8.3.4) säger det uttryckligen: funktionen kan innehas av företagsledaren, av en person med andra uppgifter i företaget eller av en person som inte tillhör företaget – i den mån personen har faktisk möjlighet att utföra uppgifterna. Tid, tillträde till verksamheten och mandat att påtala brister väger alltså tyngre än anställningsformen.

Externa rådgivare är vanliga. I januari 2021 fanns 577 godkända säkerhetsrådgivare i myndighetens register, fördelade på 3 634 verksamheter, enligt en utvärdering som Tyréns gjorde åt Trafikverket. Det är i genomsnitt drygt sex verksamheter per godkänd rådgivare.

• Intyget gäller per transportslag. Examinationen anpassas till det eller de transportslag rådgivaren ska ansvara för (7 § MSBFS 2015:9). Den som bara har intyg för väg kan inte vara rådgivare för verksamhetens järnvägstransporter.
• Verksamheten anmäler rådgivaren. Den som ska ha säkerhetsrådgivare ska omgående meddela myndigheten vem som utsetts (9 §). Det görs i MCF:s Säkerhetsrådgivarregister. ADR:s text kräver bara att namnet lämnas på begäran (1.8.3.5) – den svenska föreskriften går längre.
• En eller flera. Både lagen och ADR-S talar om en eller flera rådgivare. Flera kan behövas när verksamheten har många anläggningar eller både väg- och järnvägstransporter.

När krävs en säkerhetsrådgivare?

Kravet gäller den vars verksamhet omfattar transporter av farligt gods och den som lämnar farligt gods till någon annan för transport (11 § lagen). Med transport menar lagen också den lastning, lossning, förvaring och annan hantering som är ett led i förflyttningen (3 §) – ett lager som bara lastar kan alltså omfattas.

Undantagen finns i 3 § MSBFS 2015:9. För väg och järnväg gäller de bland annat

• transporter enligt undantagen i 1.1.3 och 1.7.1.4 i ADR-S och RID-S, till exempel mängder under gränserna i 1.1.3.6 och gods i begränsade eller undantagna mängder (1.1.3.4),
• gods som enligt Tabell A inte omfattas av bestämmelserna,
• farligt avfall i förpackningsgrupp III från den egna verksamheten vid inrikes transport, när avfallshanteringen inte är huvud- eller biverksamhet,
• vissa lokala transporter till arbetsområden enligt kapitel 13.2 i bilaga S till ADR-S.

Undantaget gäller transporter som faktiskt utförs enligt undantagsbestämmelserna. Går verksamheten över gränserna, gäller kravet.

Så blir man säkerhetsrådgivare

Kunskaperna prövas vid en examination hos Myndigheten för civilt försvar (7 § MSBFS 2015:9). Efter godkänt prov utfärdar myndigheten ett intyg som gäller i fem år. Det förlängs med fem år i taget efter en ny godkänd examination, som får göras upp till tolv månader innan intyget går ut (8 §).

Någon viss utbildning krävs inte för att få skriva provet. Men provet görs med regelverken som hjälpmedel, så det avgörande är att kunna hitta rätt i ADR-S och RID-S under tid. Så går examinationen till.

Läs vidare

Vanliga frågor